Arnold BR 420

Bakgrund
Denna gång är modellen tysk, men på sikt kan den komma bli intressant även för svenska modellrallare, elmotorvagnen BR 420.

När jag läste i "tågnytt" på SJK.se att tyska pendeltågsvagnar av typen BR 420 kommit till Sverige för att testas, så tänkte jag på att jag har en i modell - nånstans. Grävde fram modellen ur gömmorna, men mer om denna senare. Först en titt på förebilden.

BR 420 står för Baureihe (littera) 420 där fyrahundraserien är det som förr i tiden kallades för ET (X) dvs Elektrotriebwagen (elektromotorvagn). BR 420 introducerades till Olympiaden i München 1972 och är numera Tysklands vanligaste elmotorvagn. Det finns hundratals vagnar som så småningom kommer att ersättas av BR 423 och BR 424, men DB AG vill inte sälja vagnar till kunkurerande företag och därför kommer vagnarna bara att hyras ut. Mer information finns på hemsidan för BR 420.


BR420 har förirrat sig till Reichenbach, men kan den komma till Stockholm,
så varför inte till den lilla byn på min hemmabana?

På grund av utökad trafik och fordonsbrist i Stockholm så har SL tagit en motorvagn till Sverige för tester, inför att eventuellt sätta tåg av typen i sina pendeltåg. Vi får se hur resenärerna i Stockholm kommer ta emot tåget, på modelljärnvägen lär dock inte resenärerna snubbla på det Stockholmsanpassade trappsteget eller kräva resegaranti när dörrarna fryser igen. Skall inte tracka ner för mycket på BR 420, även om den har samma topphastighet som den äldre X1, så är accelerationen helt överlägsen mycket annat på svenska spår.

Genom ovannämnda omständigheter så kan svenska modellrallare få ännu en modell att köra på sin mj-anläggning efter svensk förebild. Roco har tillverkat tåget i H0 och Arnold i N. Min modell är tillverkad av Arnold och således i skala 1:160. Modellen kom i början av 80-talet. Som ni kan se på bilderna så är mitt exemplar lackat i rött och vitt vilket skulle ha blivit färgerna på pendeltågen runt Stuttgart, när trafiken inleddes så blev dock tågen lackade i orange och vitt , så min modell lär vara rätt så udda. Dock har ett tåg i provserien (420 003) haft dessa färger.


Snygga luckor med infällda handtag på underredet, men
motorn syns tydligt genom fönstret

Köregenskaperna
Trevagnarstågets vagnar är permanentkopplade med drivning på alla axlar i mittvagnen. Dess trepoliga motor och avsaknaden av svänghjul ger tvära stopp med blockerade hjul. Dessutom för den mcyket oväsen och orkar på grund av sin stora tyngd inte särskild branta backar. Vill man bli glad åt köregenskaperna borde man göra något så radikalt som att ersätta hela underredet med chassi från exempelvis en motorvagn i KATOs sortiment. Ingreppet skulle dock vara mycket omfattande.

Utseende
För att vara 80-tal är platsgjutningarna och underreden fint detaljerade. Alla vagnar har inredning, tyvärr förstörs intrycket av att man kan se delar av motorn i mittvagnen. Modellen har ljusväxling rött/vitt i ändvagnarna och innerbelysning. Mycket imponerande om man kör i full hastighet eller har konstantbelysning. Har inte lyckats lista ut hur man skall dra alla fem sladdarna genom tåget vid digitaldrift, dne som lyckas kan vara rätt nöjd.

Modifieringar som jag skulle vilja göra på modellen är följande:


Stor standardkoppel i skala N, men annars goda proportioner

Så, är modellen värd att skaffa?
Jag har sett erbjudanden för runt €180, och till det priset är svaret antagligen nej. Dessutom är leveranssituationen oklar sedan Rivarossi tog över Arnold. Finns inte modellen hos en handlare, så är der knappt värt att lägga en beställning. Om du har en backe med en stigning över 2% så gör den inte heller mycket nytta. Hittar du den till ett vettigt pris, under tusenlappen, så är det en kul modell, speciellt om man som jag är elmotorvagnsskadad. Har man åkt till skolan med BR 425 (tryckluftsdriva kontaktorer) och BR 427 (första vagn med steglös pådrag) så har man.