Dag 3

Varunder bil hyres under stort besvär, Edinburghsk rusningstrafik provas samt nya äventyr med hyrbil. Thomas håller till vänster så resten av sällskapet gnyr. Dagen avslutas med solnedgång och elektrisk dusch.

Det var nu dags att ge sig ut och upptäcka resten av Skottland efter att vi hade tillbringat en dag i Edinburgh (som gav oss trötta fötter). För att kunna göra detta krävs att man har ett transportmedel: I vårat fall handlade det om en hyrbil. Hyrbilen var beställd och skulle hämtas på flygplatsen vid c:a 11.00. Jag och Per tog oss ut till flygplatsen och letade upp disken för hyrbilar. Jodå, de hade en bil åt oss och diverse pappersexercis tog sin början. Medan jag avlämnade min autograf på kontrakten så lusläste våran juridiske expert (Per) det hela och upptäckte att det var lite fel. C:a 100 procent fel närmare bestämt. Priset. Priset stämde inte alls. Enligt de uppgifter Per hade fått skulle hyrbilen kosta c:a 289 GBP. Kontraktet löd på c:a 560 GBP. Per framförde sina klagomål och viftade med sina anteckningar från beställningen. Efter lite diverse dividerande så gav de med oss och vi fick en ‘Fixed discount’ på ungefär halva priset. Vi nöjde oss med det och accepterade att de lade på 10 GBP för en ytterligare förare.

Ute på hyrbilsparkeringen började vi båda att nosa igenom bilen och fann att bilen hade totalt 6 passagerarplatser med minimalt med plats för bagage. Efter en del svordomar, experimenterade och som sista lösning läsande av manual lyckades vi lossa de båda bakre stolarna. Vi kunde inte hitta någon representant från hyrbilsfirman ute på parkeringen så vi bestämde oss för att ta med de lösa stolarna och försöka pussla in bagaget i alla fall. Vi åkte alltså tillbaka till hotellet och upptäckte då att Edinburgh har rusningstrafik fast klocka var strax efter elva. Tillbaka på hotellet så pressade vi in allt bagage inklusive de båda lösa stolarna och kom underfund med att det skulle bli lite trångt.... Vi beslöt oss då för att åka tillbaka till flygplatsen och försöka deponera de lösa stolarna hos hyrbilsfirman.

Eftersom vi redan hade provat på Edinburghs centrala rusningstrafik så föreslog jag att vi skulle försöka åka runt det hela. Alltså åkte vi åt ett annat håll efter att jag hade studerat bilkartan lite grand. Dessvärre tog den detaljerade kartan slut och vi fick under min sorgliga ledning i stället se Edinburghs hamnområde samt lite närliggande bostadsområden. Vi hade nog fortfarande snurrat runt där om inte Henning lyckades hitta en annan karta bland sina guideböcker så jag kunna reparera mitt pågående misstag.

Per tog en ny dust med hyrbilsfirman och var nu tvungen att höja övertalningsförmågan till 0.2 Plåtberg. De klarade inte av den nivån av Plåtberg utan Per fick en anvisning var vi skulle kunna lämna av stolarna så vi åkte dit efter två ärevarv runt flygplatsen. Stolarna avlämnads utan allt för mycket problem och vi kunde nu lämna Edinburgh bakom oss.

Klockan hade nu börjat bli rätt mycket (den närmade sig ett med god fart) och det började bli dags för lunch. Den del av sällskapet som inte ingick i arbetsgruppen för förhyrande av hyrbil hade under tiden som bilen hämtades varit och provianterat. Problemet var nu att hitta en rastplats där vi kunde inmundiga den inhandlade maten. Vi lyckades inte med detta utan vi hamnade på en standard motorvägsrastplats där vi efter det obligatoriska toalettbesöket diskuterade den uppkomna situationen mycket noga. Resultatet blev att två falanger bildades så att den ena falangen bestående av Henning och Thord utgick till den Wimpy bar som fanns nära bilen. Den andra falangen intog istället lunch i kafeterian som fanns lite längre bort från bilen. Med andra ord: Det utmärkta initiativet att förbereda för en budgetlunch föll platt till marken.

Stärkta efter detta så fortsatte vi våran färd västerut. Målet för dagens resa var färjan till Isle of Islay. Vi var tvungna att vara vid förjeläget kl 17.00 och vi hade c:a 2.5 timmar på oss när vi nådde Glasgow. Problemet var att vi inte kunde passera Glasgow på motorväg utan att var tvungna att åka vanliga gator och i stället prova på Glasgows rusningstrafik. Ack ja. Och jag som är, hur ska vi säga, lite ringrostig på manuell växellåda. Många motorstopp blev det men det var bara vid ett tillfälle som man tutade på mig. Det var inget bra att starta på trean även om minibussen vi hade hyrt var en diesel.

Låt säga så här att den resa som vi gjorde fram till färjeläget kunde ha gjorts under mer trevliga former, bla såg Inverary ut som ett trevligt lite samhälle som vi inte hann att titta på. Det här var första gången som jag körde i vänstertrafik och tycker själv att jag lyckades hyfsat, dock är jag rädd att resten av sällskapet inte riktigt håller med: I min iver att hålla mig på rätt sida av vägen så var jag vid ett flertal tillfällen så långt till vänster att de vänstra hjulen körde över små reflexmärken till allas förtret. Vi kom dock fram till färjeläget med c:a 4 minuters marginal enligt den incheckningstid som jag hade fått då jag bokade biljetten. Vi hade nog kunnat komma lite senare också, färjan var knappt halvfull. Men, men, nu var vi i alla fall där. Medan jag ordnade det praktiska med färjebiljetter så såg resten av sällskapet till att den tidigare inhandlade lunchen inte skulle förfaras utan mumsade glatt i sig delar av den. Även jag fick min del av det hela.

Ombord på färjan så bänkade vi oss i kafeterian och väntade på att båten skulle gå så att kafeterian öppnade. Vi provade på vad kafeterian hade att erbjuda så vi var mätta och belåtna när vi hade kommet ungefär halvvägs till Isle of Islay. Vädret var vid det här laget ruggigt så det fanns inget intresse för att sola på soldäck (där för övrigt solen lös med sin frånvaro). Närmare Isla och Jura försökte jag fotografera lite, jag lyckades men höll på kuppen att blåsa i sjön. Det var inte speciellt krabb sjö men likväl blåste det mycket kraftigt, så pass kraftigt att det var besvärligt att befinna sig på däck. Det som ytterligare gjorde det till en annorlunda upplevelse var att det blåste inte kallt utan det var ganska ljumna vindar trots att det regnade småspik.

När vi kom upp i sundet mellan Islay och Jura mojnade det ganska mycket så vi kunde stå ute och se hur vi nalkades Isla. Det fanns något annat vi upptäckte när vi åkte från Glasgow och det var att det växte Rhododendron överallt, precis överallt och då talar jag inte om trädgårdar utan den växte vild (såg det ut som). Även på Isla växte den på klipporna och det kändes något annorlunda och komma till en ö halvägs ut i mellersta Atlanten där det växer vild Rhododendron!

Vi skulle bo på Port Askaig hotell som låg alldeles bredvid färjeläget, så nära att det var besvärligt att komma dit utan att resten av bilarna på färjan fick spader: Vi åkte nämligen av som bil nummer fyra från färjan och skulle åka c:a 40 meter från färjan. På hotellet fick vi våra två rum och installerade oss där. Hotellet hade två barer och vi parkerade oss i den ena efter viss tvekan med lämplig dryck. Efter ett litet tag blev vi inbjudna av servitrisen i baren att titta på en video (tillsammans med en annan turist) som visade en del av västra delen av Skottland. Vi hade i stort sett tittat färdigt på filmen när samma servitris ropar till oss: Har ni sett solnedgången. Vi sprang raskt ut på planen utanför hotellet och kunde skåda en magnifik solnedgång. Vi såg aldrig själva solen men väl reflexerna från solen i de moln som fanns kvar på himlen (det hade slutat regna långt tidigare). Vi betittade solnedgången och en hel del fotografier togs både på den och på två bergstoppar på andra sidan sundet, dvs på Jura.

Inne på hotellet igen så satt vi och pratade en stund i ett sällskapsrum precis utanför våra rum och drog upp lite lösa planer båda för morgondagen och resten av veckan. Vi beslöt oss sedan för att dra oss tillbaka. Inför sänggåendet skulle jag duscha och tvätta håret och noterade att duschslangen var kopplad till en konstig mojäng som satt på väggen ovanför badkaret. Jag insåg snabbt att mojängen var en varmvattenberedare som värmde vattnet a la minute. På apparaten fanns ett vred för att ställa in temperaturen, ett vred för att ställa effekten (tror jag...?) samt ett tryckknapp. Efter att förtvivlat ha fipplat runt med alla knappar på apparaten var jag tvungen att tillkalla hjälp: Thord kom till min undsättning och inte heller han hade sett en dylik tingest. Thord fann dock lösningen till det hela genom att dra i något som såg ut som en ringledning till en nödklocka och, vips, apparaten började susa och vatten kom. Även temperaturen gick att ställa in och jag kunde ta min efterlängtade dusch.