Dag 6

Varunder sluss, slott och pub visiteras.

Vi hade inte utsett något speciellt färdmål för dagen, men vi visste att vi skulle åka nordväst för att komma ut till kusten och bland annat besöka Eilan Dunnan Castle. Om du hittar en turistbroschyr över Skottland i största allmänhet så är det c:a 98.7 procents chans att Elilan Dunnan Castle finns med på bild i broschyren, bara det är en anledning till att besöka detta slott.

Innan vi kom riktigt på rull så hade vi en attraktion att inspektera i Fort William: Neptunus Staircase. Ena ändpunkten för ‘Caledonian Canal’ ligger i Fort William och Neptunus Staircase är en slusstrappa i den kanalen. När man jämför denna trappa med någon av slusstrapporna i Göta Kanal så fanns det både likheter och olikheter. Själv slussbassängen var något större än Göta Kanal men i princip konstruerad på samma sätt. Själva maskineriet för portarna var här gömda i kanten så det fanns inga delar ovanför marken, i Göta Kanal så ligger maskineriet ovanför marken och kan där tex putta omkull fel placerade cyklar (mycket roligare).

Ovanför själva trappan låg en gammal skorv, vi kom fram  till att det var någon form av mudderverk för att rensa i kanalen. Tror vi i alla fall....

Efter att ha besökt slussen (och analyserat mudderverket in spe) så satte vi kurs norrut för att senare vika av ut mot kusten. Strax efter att vi svängt av mot kusten och åkt upp för en backe hittade vi en mycket strategiskt placerad rastplats där vi kunde få en bra vy över Ben Nevis, dvs Storbritanniens högsta berg. Det fanns lite snö kvar på toppen men mycket var det inte.

Vi fortsatte våran färd västerut genom olika dalar och över något pass. I dalen ned mot fjorden på västra sidan rann det givetvis en liten älv. Vi stannade på ett ställe för att titta lite närmare på älven och fick bingo: Precis där vi hade stannat fanns ett litet vattenfall (som vi inte såg när vi stannade). I början sprang alla omkring på gräskanten ovanför fallet för att se bättre. Thord (den olycksfågeln) lyckades göra någon manöver så han halkade till på kanten och satt plötsligt på kanten fastklamrad i ett träd med benen dinglande över vattenfallet! Inte bra, inte bra alls. Det gick i alla fall bra och gänget virrade vidare och fann plötsligt en väg ned så det gick att komma ned precis nedströms vattenfallet. Alla (utom jag) klättrade ned och fotografering utfördes.

Åter uppe på vägen fortsatte vi nedåt och nådde så småningom Loch Duich som är en fjord på västra sidan av Skottland. Precis efter att vi hade nått ned till fjorden tog vi rast och inmundigade en kall lunch (nåja, kaffe ingick) som vi hade inhandlat tidigare på morgonen i Fort William. Stärkta av detta fortsatte vi våran färd och nådde strax därefter fram till Eilan Dunnan Castle.

Slottet ligger precis vid fjordmynningen och utgjorde ursprungligen ett ‘lås’ för fjorden. Slottet hade totalförstörts någon gång under 1700-talet och blivit en ruin. I början av 1900-talet startade en återuppbyggnad av slottet och 1932 kunde det återinvigas. Man hade då byggt upp slottet till ett skick som man trodde att det såg ut tidigare men strax innan slottet var färdigt gjorde man olika fynd som visade hur slottet egentligen hade sett ut. Det var nu för sent att korrigera de fel man hade gjort så slottet fick bli lite ‘fel’. Efter återuppbyggnaden användes slottet som sommarbostad under några år men sedan hände inte så mycket. En ny renovering gjordes på 1980-talet och sedan dess är det en populär turistattraktion (vi såg i alla fall tre turistbussar där).

I slottet kunde man bese bland annat en riddarsal och några gästrum. Det fanns också en rekonstruktion av hur köket hade sett ut i slottet i samband med invigningen 1932. Rekonstruktionen var mycket bra gjord med flera dockor (mycket naturtrogna!) som visade hur man jobbade i köket. Även härskarinnan i huset fanns avbildad och det var riktigt fascinerade att se hur en annan besökare stod bredvid härskarrinnan och de var i stort sett samma typ av människor, liten tant c:a 70 år med silvergrått hår. Måste ses och upplevas.

Stärkta av en glass efter slottsbesöket så åkte vi tillbaka en liten bit och upp på en utsiktspunkt där man kunde se ut över fjorden. Vi hoppades även att det skulle gå att ta en panoramabild över fjorden med Eilan Dunnan Castle. Dessvärre gick inte det eftersom slottet var skymd i en krök på fjorden men fina bilder över fjorden blev det!

Vi fortsatte sedan ytterligare västerut, på morgonen hade vi fått tips av Norma (våran B&B värd i Fort William) att vi skulle besöka Plockton. Plockton visade sig vara en liten by i närheten av Loch Kishorn (en fjord på västkusten innanför Isle of Skye). Klockan var nu rätt mycket på dagen och vi borde finna någonstans att bo. Vi började fråga runt i de hus som hade B&B skyltar men det fanns ingen som kunde ta emot oss alla fem på en gång. Det slutade med att vi delade på oss så att jag, Thord och Henning bodde på ett etablissemang som ligger precis nere vid den yttre piren. Per och Lotta är inkvarterade på ett B&B som ligger i ett nyare område till byn lite ovanför.

Jag frågade min, Thord och Hennings värd om något ställe att äta på och fick tips om tre ställen. Vild disskution utbröt om vilken av dessa tre ställen vi skulle besöka men det slutade med att vi hamnade på Plockton Inn som anförde sig som en fiskrestaurang. Det var fullt i restaurangen men vi fick sitta i baren och där äta från den ordinarie menyn. Tre av oss beställde någon som hette ‘Skate Wing with Black Butter’. Den visade sig bestå av fenorna från någon plattfisk (fenan var ungefär lika stor som en ordinär rödspätta, jag fick senare reda på att det var rockavinge vi åt) så nog var det mat på den! Black Butter verkade vara brynt smör (c:a fem dl på varje tallrik) till detta serverades kokt potatis. Henning valde att äta musslor och fick in ett berg av musslor (kokta i skal), det var säkert fyra liter med musslor! Per nöjde sig med en lamm moussaka.

När vi satt vid bordet och dividerade om vad vi skulle äta kom ett ungt par in i baren, efter en stund förstod jag att de var svenskar. De verkade inte lägga märke till att vi också var svenskar utan höll sig på sin kant. Bland annat så ville han att de skulle sätta på TV:n så han kunde se på fotbollsmatchen mellan Sverige och Turkiet (till våran förtret för övrigt). Vi fick våran mat och åt upp den samt betalade. Vi hade tidigare fått reda på att det skulle bli underhållning i baren senare under kvällen och bestämde oss för att ta en liten tur runt i byn för att senare återkomma när underhållningen hade kommit igång. Då vi gick ut så satt det svenska paret precis vid utgången så vi skulle passera dem och jag kände att något måste vi säga eftersom de trots allt var svenskar. Jag drog till med: ‘Nu litar vi på att du hejar på Sverige eftersom vi går nu!’ och pekade på honom med hela handen. Han såg ut som om någon hade hällt en hink kallt vatten över honom och svarade något mycket förvirrat, så pass förvirrat att jag inte kommer ihåg vad han sa, sedan dröp jag av! Hihi!

Rundturen blev en rundtur med bil och vi hamnade vid en lite sjö utanför Plockton. Det gick inte att gå runt någon längre sträcka eftersom det fanns för mycket knott! Vi hoppade in i bilen i igen och fortsatte turen för att återkomma till Plockton. Efter en sväng där det stod att det var drygt en mile kvar till Plockton ville Henning och Lotta gå av! De hade fått för sig att de skulle gå tillbaka till Plockton så vi släppte av dem mitt ute i ingenstans! Tokar!

Jag, Per och Thord åkte tillbaka till Plockton och sökte återigen upp Plockton Inn där stämningen nu var hög i baren. Vi satt där en stund, trivdes och lyssnade på musiken. Det här var helt enkelt en äkta skotsk pub och ingenting annat! Helt enkelt trevligt! Det går inte att åstadkomma något sådant i Sverige framförallt pga klientelet, här på puben så var hela åldersskalan representerade. De yngsta (kan de ha varit 16 år tro?) fick inte ens dricka starkt (gränsen är 18 år) och de äldsta verkade vara ett par som satt precis bredvid oss, skulle tro att de var i 70-årsåldern. Hur många 70-åriga par sitter idag i Sverige på krogen klockan elva på kvällen? Inte sjutton behövs det några ‘Farsor och Morsor på Stan’ för att hålla ordning i en by som Plockton!