Dag 7

Varunder vi vandrar mellan broar, spanar efter Nessie, hittar ett destilleri samt Per blir putt.

Jag hade utan vidare kunnat stannat längre i Plockton och på den B&B där vi bodde, den var helt enkelt en pärla, synd bara att Per och Lotta inte hade fått plats där. Vi hade för dagen lite luddiga planer men visste att vi skulle fortsätta nordväst ut för att titta på bergen och sedan göra en liten avstickare söderut för att passera Loch Ness.

Resan började precis som planerat och vi rullade nordväst ut. Det fanns egentligen inga attraktationer här och inte heller några sidovägar så vi var tvungna att hålla oss till huvudvägen. När vi hade varit på väg i ungefär två timmar tyckte vi att det skulle vara dags för en liten rast så Per hittade en rastplats på kartan som vi sökte upp. Vi fikade och beslöt sedan att titta lite närmare på en gammal stenbro som fanns precis bredvid rastplatsen.

På andra sidan stenbron fanns det några skyltar som bland annat pekade på ‘Silver Bridge’ 3/4 mile bort. Stigen dit följde den lilla älv (Black Water) som rann under bron. Resten av gänget bestämde sig för att gå dit och med viss tvekan slog jag följe med dem. Efter en liten stund så sprang de ned till älven för att fota men jag fortsatte på egen hand. Det var en mycket trevlig liten promenad, vädret var så där precis lagom för att man skulle kunna promenera i skogen. Då jag hade gått ungefär en kvart och inte såg något spår av en bro så kände jag att det kanske räckte för mig.

Ungefär här så gick stigen nästan i vattenbrynet, stranden var torr och bestod av slipade stenar så jag gick ut på dem för att se om jag kunde se någon bro. Icke sa nicke. Jag tog några foton och gick upp på stigen och mötte resten av gänget som då hade kommit ikapp mig. Jag berättade vad jag hade kommit fram till men de andra skulle fortsätta. Jag lunkade tillbaka och det fortsatte att vara en trevlig liten skogspromenad. Tillbaka vid rastplatsen så satte jag mig ned och lyssnade på fåglarna samt studerade våra kartor. Jag satt säkert här tre kvart innan det börja kyla på lite och jag tog på mig jackan. Strax därefter så såg jag gänget komma, nu på andra sidan av älven mot där stigen gick: De hade alltså funnit bron.

Vad de mera hade funnit var en litet vattenfall vid bron samt en ny rastplats. Eftersom klockan nu hade blivit närmare två så var det dags för lunch och vi åkte nu med bilen upp till denna rastplats. Det här var en välskött rastplats, bland annat så hade toabyggnaden vunnit ‘Loo of the Year 1999’, dvs 1999 års bästa dass. Detta enligt en tavla inne i tvättrummet. Precis bredvid rastplatsen fanns mycket riktigt ett litet trevligt vattenfall.

Vi intog våran lunch på rastplatsen, dessvärre var borden av en lite konstig form (och framför allt sitsen) så jag satt inte helt bekvämt. Lunch fick jag i alla fall så det gick bra... Efter lunchen fortsatte vi huvudvägen ned mot Inverness. Per hade på kartan fått syn på ett vattenfall (i samma älv som det tidigare). Fallet var utmärkt som en sevärdhet på kartan så det blev vårat nästa mål.

Utan större problem fann vi vattenfallet eller i alla fall parkeringen som hörde till. Själva fallet låg i en ravin nedför så man fick gå en bit. Det var väl inte så farligt om inte vägen har varit en 40 graders nedförsbacke närmsta biten vid parkeringsplatsen. Med vissa onda aningar följde jag dock med och det gick djupare och djupare ned i ravinen. Precis vid vattenfallet fanns det en hängbro över ravinen med fallet så det gick bra att ta bilder från bron. Nere vid fallet försvann gänget i olika riktningar men jag bestämde mig för att börja bearbeta backen upp till parkeringen. Backeländet var precis så besvärlig som jag hade gissat men upp kom jag och det utan att stanna någon gång på vägen. Puh!

Innan vi gick ned till fallet hade Per studerat en karta som fanns uppe vid parkeringen och där sett att det fanns flera stigar i området, alla stigarna slutade vid parkeringsplatsen. Jag misstänkte att de skulle ta en annan väg tillbaka och mycket riktigt, tio minuter efter mig kom Thord och Henning upp för backen och undrade var Per och Lotta hade tagit vägen. Efter ytterligare några minuter kom de stånkande en annan väg. När Per hade satt sig i bilen så uttryckte han sina synpunkter om motion och att nu fick det vara nog! Lite kul var det att höra det från honom eftersom han har varit den som har tyckt att nu går vi en liten bit! Jag trodde innan resan att Henning skulle vara den som ville gå än hit och än dit....

Då vi hade räknat in gänget i bilen så fortsatte vi våran resa mot Inverness. Nu skulle vi inte direkt till Inverness utan vi skulle göra en lite avstickare så att vi skulle åka parallellt med Loch Ness en bit. Då vi befinner oss på de ganska slingriga (och enfiliga) vägarna vid sidan om huvudvägen kommer vi till något som ser ut som en fabrik. Jag skall precis säga att det nog är en kvarn för jag ser någonting som ser ut som inlastningsplatser för säd när vi alla på en gång upptäcker att det är ett destilleri. Efter ett snabbt beslut så kör vi in och finner att vi har hamnat vid Glen Ord destilleri. Per upptäckte senare att det var det enda destilleriet här i trakten och att vi hade rejäl bondtur som prickade det.

Destilleriet skulle stänga besöksavdelningen vid fem-tiden och klockan var nu halv fyra. Jodå, vi skulle få en visning och efter lite funderade hos guiderna kom de fram att vi skulle få en egen visning, de väntade en busslast fransoser till klockan fyra och eftersom vi inte förstod franska skulle de ta en egen visning med oss. Vi fick en standardrundvandring runt destilleriet. Den här guiden var bättre än den som visade oss Bowmore: När Per började diskutera utformning av pannorna så förklarade guiden att nu började vi komma lite utanför vad hon kunde och det är ju positivt när folk kan erkänna sin okunskap!

Tyvärr hade de inga halvflaskor här så jag köpte ingenting. Några andra i gängen köpte dock lite souvenirer. Vi fortsatte vidare mot Loch Ness och kom fram dit via en rejält brant backe. Efter en snabbtitt efter Nessie (hon var inte vaken) så fortsatte vi mot Inverness och hamnade i fredagsrusningen då trafiken stod stilla. Klockan hade nu blivit över sex och det var hög tid att finna någon stans att bo för natten. Per ville att vi skulle fortsätta till Nairn innan vi började leta efter inkvartering.

Då vi närmade sig Nairn så ville Per att jag skulle svänga in till vänster så att vi skulle komma åkande en mindre väg in i Nairn. Jag förstod inte riktigt vad han menade utan missade första vägen och svängde i stället in på den andra. Vi hamnade i ett nytt och uppenbarligen ett mycket planerat villaområde. Det visade sig att det inte fanns någon bakväg därifrån in till Nairn utan vi snurrade runt därinne och kom så småningom ut vid den väg som jag tidigare hade missat att svänga in på. Per var nu lite irriterad och ville att jag skulle fortsätta lite närmare och sedan försöka igen. Jag var inte helt överens med honom eftersom de som fanns borde ligga så att bilburet folk skulle finna dem när de följer huvudvägen. När jag inte gjorde som han sa utan istället svängde in vid en B&B utefter huvudgatan och bad att han skulle gå in och höra där surnade han till rejält och tyckte att nu får vi andra hitta något ställe att bo på.

Thord hörsammade min önskan att någon annan skulle gå och höra om de hade plats för oss, samtidigt som man sitter bakom ratten så är det lite otympligt att hoppa in och ut för att höra sig för. Det visade sig att det var fullt men vi fick tips om ett annat ställe. Thord var lite otydlig med beskrivningen var det låg och framförallt vad det hette så jag såg det först när vi hade åkt förbi. Per surade. Jag vände och åkte tillbaka, det visade sig att det föreslagna stället inte hade någon parkering utan jag parkerade på en bakgata. Thord och Henning hoppade ut för att höra sig för men fann istället ett annat etablissemang.

När de fick höra att vi var fem stycken så sa de att vi skulle kunna bo där men då fick en av oss sova på en extrasäng. De fortsatte med att själva pruta ned priset från 18 till 14 pund per skalle så det var ju lite speciellt att de själva fixade det där med prutningen.... Vi avsynade det hela allihop och accepterade slutligen, ett problem var att det bara fanns ett badrum för fem personer. Per fortsatte att sura men tinade upp efter ett litet tag. Thord började raskt göra upp en lista när vi skall få komma in i badrummet på morgonen så på något sätt gick det (det var fler än jag som duschade på kvällen).

Dags för mat, vi hade fått förslag på en pub precis i närheten men Per tyckte att vi skulle titta på något mera ställe. Så vi vandrade runt lite, hittade ett annat ställe men Per ville fortfarande att vi skulle kolla mera. Vi vandrade vidare och hamnade ute på stranden, och tittade på tidvattnet, snäckor och andra strandfynd. Per ville kolla mera men nu tröttnade jag och upplyste honom om att jag skulle bli grinig om jag inte fick mat snart. Han gav med sig och vi gick tillbaka till puben som vi hade kollat tidigare. Per beställde någon Mixed Grill och bleknade när det kom in, det var MYCKET. Så mycket att när Per hade ätit färdigt så såg det nästan inte ut som om han hade rört tallriken. Jag fick också mat (fish & chips) så jag slapp bli grinig.