Dag 8

Varunder två destillerier klaras av samt vi finner ingen B&B.

Efter våran något trånga inkvartering i Nairn var det dags att nå själva hjärtat i Skottlands olika  Whisky distrikt: Speyside. Vi lämnade Nairn och åkte mot Forres och sedan mot Cardhu. Vi visste att Cardhu skulle vara stängt eftersom det var lördag idag men vi tog det som första mål i alla fall.

När vi närmade oss Speyside så upptäckte vi skyltar som pekade till det närmsta destilleriet och dessa skyltar hade vi nytta av under hela dagen. Med hjälp av dessa skylter så hade vi inga problem att hitta Cardhu och precis som vi visste så var det stängt. Nytt studerande av kartor vidtog och vi bestämde oss för att åka mot Glen Grant Destillery i Rothes. Ånyo använde vi oss av skyltarna och kom enkelt fram dit.

Destilleriet var öppet (som vi trodde) men eftersom det var lördag var det ingen produktion igång, men visningar hade de i alla fall. En standardvisning vidtogs med guide med innantillläxa. Per ställde sin standardfråga angående destillationskollonnerna och guiden svarade någonting HELT annat. Ännu en avslöjad guide. Annars var det här destilleriet lite extra skojigt: De hade efter pannan en speciell renare som spritångorna gick igenom innan de kondenserades. Som vanligt var det provsmakning efteråt och samtidigt körde man en multimediashow. Nu var det inte så hemskt som det låter utan det var faktiskt bra. Vi satt i ett rum med typiska engelska attribut, lite hjorthuvuden, något jaguar skinn och en hel del tavlor. En av tavlorna var inte en tavla utan en video skärm. Det som var ett stilbrott att det satt en massa proffsspotlights i taket och bröt av en del. Showen startade: På bildrutan/tavlan dök det upp en gubbe som föreställde destilleriet grundare och berättade om destilleriet. Diverse ljudeffekter ackompanjerade det han berättade om. Spotlightsen i taket kom nu också till användning och fäste uppmärksamheten på de olika föremål som fanns i rummet.

Efter visningen så fick man även en vandring i en trädgård som hörde till destilleriet. Jag kan inte säga vilken typ av trädgård det var men trevlig var den. Givetvis fanns det rhododendron men det var definitivt inte den enda växtarten där! I slutet av trädgården fanns det en ravin som till viss del påminner om rhododendrondalen vid Sofiero. Det som förtog upplevelsen var att det var mycket fuktigt i luften eftersom det hade regnat strax innan så det var lite tungt att gå runt i trädgården. Åter tillbaka i spritbutiken så bestämde jag mig för att köpa en flaska av deras 10 åriga single malt, den luktade inte helt oangenämt....

Efter besöket här var det dags för lunch, en medhavd lunch. Per fann något som verkade vara en rastplats och den uppsökte vi. Lunch intogs och vi bestämde oss för att åka till Glenfarclas. Jodå, de bruna skyltarna fanns på plats och det var inget problem att hitta fram. Detta destilleri var ett av de få destilleriet som inte tillhörde någon av de stora drakarna utan var fortfarande privatägt. Som guide fick vi en gammal skotte som hade jobbat på destilleriet i trettio år så han visste hur det gick till. Glenfarclas lite annorlunda grej var mäsktunnan som var hela tio meter i diameter, dvs den största blandaren i hela skottland! I övrigt verkade det inte vara något speciellt med destilleriet.

Vid provsmakningen så fick whiskygänget även prova på deras caskstrength. Tut! Tut! tyckte Per och visade hur det rök ur öronen på honom. Han tyckte dock att det skulle bli bra om man spädde ned den så både Thord, Per och Henning köpte en flaska var av caskstrength. Nu var klockan så pass mycket att destillerierna hade stängt för dagen så vi åkte söderut för att hitta något ställe att sova på.

Lämplig plats att sova borde vara Braemar så vi sökte oss dit. Vägen som vi åkte passerade över diverse fjäll och även en skidsportanläggning som hade öppet! Nu var ju inte liftarna igång men väl kafeterian så kaffepåfyllning skedde där! Vi fortsatte ned från fjället och kom så småningom fram till Braemar. Nu skulle vi hitta någonstans att bo: Jag missade tror jag två B&B skyltar innan jag lyckades svänga in på en gata. Per agerade löpare och hörde sig för. Det visade sig vara fullt på det första stället och de andra två kunde inte ta emot oss alla. På det sista stället så föreslog värden att vi skulle höra med hotellet tvärs över huvudgatan, de hade stugor som man hyrde ut. Per verkade lite tveksam till en stuga men vi åkte dit i alla fall.

Stugorna visade sig ha plats för sex personer och det skulle kosta 80 GBP för en stuga, dvs för oss 16 GBP per skalle, det var ju riktigt billigt! Stugan hade sängarna fördelade på tre rum så det vi ju riktigt bra. Den vanliga förvirringen om var vi skulle äta uppstod men den här gången bestämde vi oss ganska snabbt för att äta på hotellet.

Efter middagen så ville som vanligt gångarfalangen av gänget att vi skulle ut och gå, så blev det också med den vanliga förvirringen. Vi delade lite på oss så att Henning och Lotta gick en lite längre promenad medan jag, Per och Thord gick en kortare promenad i byn. När jag och Per bestämde oss för att gå tillbaka till stugan så skulle Thord fortsätta på egen hand. Hans mål var att gå upp till en liten kulle i närheten. När han sedan kom tillbaka berättade han att han hade sett 14 hjortar på vägen! När vi alla hade samlat oss i stugan och Henning fick reda på att Thord hade varit upp på kullen så surnade Henning till eftersom han helst hade velat gå dit upp. Ack ja, det här gänget drar åt så många håll på en gång så ibland vet man inte varthän det bär och det är lite svårt att hänga med i svängarna alla gånger!