Tillbaka till
örtagården

Introduktion

Odling av örter

Användning

Hantering & förvaring
Kryddörter
Läkeväxter
Kroppsvård & hårvård

Örter A-Ö

Recept

Min örtdagbok

Smått och gott

Information in English

Örtmedicinens användbarhet

Örtmedicin är ett spännande område med mycket kunskap och traditioner, men även många missuppfattningar! Det är sedan länge känt och vetenskapligt bevisat att vissa ämnen som finns i växter påverkar människokroppen på olika sätt, och innan syntetiskt framställda mediciner blev vanliga använde man vad man hittade i naturen. Tyvärr har detta givit upphov till många myter och falska förhoppningar om örternas helande kraft. De anses ofta "naturligare" än syntetiska preparat, vilket i sig är sant, men att därur dra slutsatsen att de är "mindre farliga" är fel. Det finns många växter som innehåller dödliga gifter även i små doser, och det är få växter vars alla egenskaper är fullständigt undersökta och dokumenterade.

Så länge man är påläst, utgår från sunt förnuft och förhåller sig lagom skeptisk till alla "mirakelmedel" man läser om tycker jag att man ändå kan försöka sig på huskurer, åtminstone mot kända besvär såsom förkylning. Här är några tumregler som ger en bra grund att stå på:

• Använd bara örter som du känner till väl och överdosera inte. Experimentera inte själv med örter som kan vara giftiga.
• Försök inte bota svåra sjukdomar själv och gå aldrig emot en läkares rekommendationer.
• Avbryt genast behandlingen om du känner av allergiska besvär som klåda, utslag och svullnader.
• Lita aldrig på enbart en källa, utan försök hitta så många referenser som möjligt. Utgå t.ex. inte enbart från tipsen på den här webbsidan.

Historia, traditioner och myter

I alla delar av världen har man utnyttjat olika växters egenskaper för medicinska ändamål, med mer eller mindre lyckade resultat. Örtmedicin praktiserades av både vanligt folk och av helare och präster av olika slag. Ofta grundade sig kurerna på tradition och tro snarare än på vetenskap. Till exempel trodde man i det medeltida Europa att växtens form kunde avslöja vilken del av kroppen den påverkade. Man har även använt växter som senare visats vara giftiga eller cancerframkallande vid långvarigt bruk.

I medeltidens Europa var det klostren som skötte örtmedicineen, och det är även därifrån många av våra traditioner inom örtmedicin härstammar. En del har vi dock importerat. Från Asien känner vi till ämnen såsom ginseng och te och från Amerika kommer bland annat tobak och kakaobönor. Te, tobak och kakao ser vi kanske inte idag som mediciner, men de har utnyttjats för medicinska ändamål både i Europa och i ursprungsländerna.

Mycket av vår nuvarande syn på örter är påverkad av sagor och myter om häxor och trollkarlar, som blandar örter och mystiska pulver i sin stora gryta och kokar ihop trolldrycker med magiska krafter. Tyvärr är ju inte örterna riktigt så kraftfulla som i sagorna, men den traditionella häxan har inspirerat en rad olika nya religioner såsom t.ex. Wicca. Där används bl.a. rökelse och aromatiska oljor i många ritualer. Här börjar örtmedicin angränsa till magi, vilket jag inte tänker gå in på här.

Några enkla huskurer

Jag har ännu själv inte funnit några "mirakelkurer" med örter, men ibland kan det vara trevligt med lite varmt och väldoftande örtte, eller ett varmt örtbad. Här följer några av mina favoriter. Det går lika bra med färska som torkade örter i alla recept om inget annat anges.

Lindrande örtte vid förkylning:

Några torkade lindblomor
Ett par-tre salviablad
En nypa timjan
Mynta efter smak

Låt örterna dra i några minuter i en kanna hett vatten. Söta gärna med en gnutta honung. Lindblommorna avger ett slem som gör att vattnet känns "lenare". Salvia är bra mot infekterad hals, timjan hjälper mot hosta och myntan fräschar upp hals och näsa och ger god smak.

Uppfräschande myntabad

Tag en till två matskedar torkad mynta (jag brukar använda grönmynta) och knyt in det i en bit tätt tyg, t.ex. en tygnäsduk eller en bit gammalt lakanstyg. Lägg "påsen" i badkaret medan du fyller på varmvatten. Vattnet får då en fräsch mintdoft, som verkar uppiggande. Myntan kan färga vattnet lätt rödbrunt, och om du klämmer på den blöta påsen ser du att vattnet som kommer ut är lätt färgat. Det är dock ingen fara, färgen fastnar inte på huden.